Under min skoltid har jag varit som Bella, i tid och väntat på andra som kommit för sent av en miljon olika anledningar. När min klass kom upp på högstadiet och det hade gått några veckor in på terminen började vår SO-lärare tröttna på klassens dåliga beteende. Många kom för sent och många använde sina mobiler under lektionstid. Så hon kom på en idé. Hon tog med en stor glasburk och torkade bruna bönor. För varje elev som kom i tid och som lämnade in sin mobil direkt och utan tjafs fick klassen en böna i burken. När vi fyllt den skulle alla få fika. Jag tror också att det var så att bönor togs bort för varje elev som kom för sent och som tjafsade om mobilen, men jag kommer inte riktigt ihåg. Om det var den bästa lösningen på problemet kan jag inte säga, men fler kom i tid och vi fick mer gjort på lektionerna.
Det här ser jag som ett tydligt exempel på behaviorism. Genom att ge en positiv eller negativ förstärkning (lägga /ta ur bönor) av beteendet (komma i tid) ökade förekomsten av det "rätta" beteendet. När vi sedan fick belöningen (fika) ökade motivationen till att komma i tid ännu mer eftersom alla ville få belöningen igen. Detta kan även kopplas till Skinners teori om att inlärningen går fortare om belöningen inte ges varje gång.
Hur tänker ni? Har ni några andra lösningar på problemet? Eller kan ni koppla några andra perspektiv till situationen?
Referenser:
Säljö, R. (2014). Den lärande människan - teoretiska traditioner. I U.P. Lundgren, R. Säljö, & C. Liberg, (Red.), Lärande, skola, bildning: grundbok för lärare (s.251-309). Stockholm: Natur & Kultur
Phillips, D. C. & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande. Lund: Studentlitteratur
Jag tänker precis som du på behaviorismen. Kan inte se något direkt fel med det. Problemet löstes och alla blev nöjda. Krångligare behöver det inte alltid vara. Om man vill tänka ett snäpp längre så minns jag ett exempel ur skolans och förskolans värdegrund där en gymnasielärare beskriver ett liknande dilemma men har en annan lösning på problemet. Hon anser att mobiltelefoner stör lektionerna och därmed lärandet, men hon vill inte tvinga eleverna att lämna ifrån sig telefonerna. Hon vill att eleverna skall komma till den insikten att mobilerna stör deras lärande själva, det kan få ta två år om det vill. Kan tyckas att bönburken är lite effektivare:) Bra inlägg!
SvaraRaderaJag ser det som klockren behaviorism. Men jag fick en tanke, kom all i tid eller va de någon av de eleverna som inte kom i tid som fortsatte på samma sätt? Min reaktion blev med en gång att de måste ju funnits någon som inte "skötte sig" men ändå fick belöningen eftersom alla andra kompenserade för de. Det blir ju lite fel det med (självklart förstår jag att de är svårt att se till att alla elever gör rätt när ingen får uteslutas från belöningen). Ett annat sätt för att få elever att hålla motivationen uppe är ett sätt från en annan part, vårdnadshavarna. Det är många som lovar sina barn pengar som motsvarar betygen. En belöning i slutet när betyget finns på pappret. Det kan jag tro motiverar många elever att hänga med i skolan också. Det fina är att belöningen behöver ju inte vara pengar heller, utan den kan anpassas till varje familj och det som är belöning för någon kanske inte är belöning för någon annan.
SvaraRaderaKul inlägg! Jag tror absolut att någon form av belöning kan vara bra ibland. För att motivera eleverna. Man kan ju inte ha de som vana att alltid bjuda på fika men de kan vara en kul ide för o lösa ett "problem" eller just som motivation. Jag minns på min lågstadieskola så hade eleverna i en klass ett vad med en lärare att om detillsammans hade läst ett visst antal sidor under ett par veckor så skulle en lärare sova på skolans tak en natt. Dessa elever läset som tusan och kom långt över detta antal sidor som gjorts upp och läraren höll sitt ord och sov en natt på taket :)
SvaraRaderaKopplar som dig ihop detta med behaviorism. Om man ger eleverna något att se fram emot och ett mål att sikta på, så tror jag motivationen höjs. Alla vill ju ha belöning, vilket leder till att medparten görs det som ska göras för att de vet att det finns en belöning som väntar runt hörnet. Sedan finns det såklart undantag, men om det finns något att se fram emot så ökar motivationen hos elever generellt sätt.
SvaraRaderaDetta var ett sätt för läraren att höja motivationen och det fungerade, vilket gör det till ett roligt och bra sätt att lösa problemet på.
Ett enkelt sätt att lösa ett, vad jag tror, stort problem i dagens skola.
SvaraRaderaGrundproblemet är väl att vi lärare inte lyckats med uppdraget som står i LGR11, att motivera eleverna till det livslånga lärandet. Att eleverna ska vilja komma i tid för att inte missa något.
På min skola var det en lärare som startade varje lektion med ett roligt klipp från Youtube, det fick eleverna att skynda in från rasterna.
Om man vill kanske man kan se det som att eleverna med lite handledning av sin lärare fick möjlighet att utveckla sin förmåga att komma i tid- den proximala utvecklingszonen.
nämner som någon ovan gjorde att frågan är om den som faktiskt inte skötte sig alls men alla andra gjorde vilket till slut ledde till att burken fylldes ändå och den personen fick belöningen ändå så känns det som om något negativt kan komma från det samtidigt som grupptrycket kan bli för stort för den person eftersom vem vill inte ha fika? men som sagt en bra tillfällig lösning som antagligen ger resultat ganska snabbt och kanske får eleverna att inse hur mycket mer tid de får till att lära sig så att det slutar komma försent.
SvaraRadera