Spännande

Denna snutt tyckte jag var så intressant.
4 år gammal men ändå så viktigt. 3 villkor som man som lärare ska ha med sig men också vikten att reflektera över sin undervisning, våga kritisera både sig själv men även andra och våga ta hjälp av varandra.
Intressant även inför stundande VFU, väcka upp lite frågor att ta med sig

https://www.youtube.com/watch?v=zwmn2VYKnEo

//Gunilla

Flick♀r ● p♂jkar och pedagoger

För ett tag sedan läste jag boken Flickor, pojkar och pedagoger - jämställdhetspedagogik i praktiken som handlar om jämställdhetsarbetet på en förskola. Trots att boken framförallt handlar om förskolan är den mycket relevant även för oss som kommer att arbeta i skolan. I boken beskrivs hur ett projekt för jämställdhet startas. Till en början är de flesta pedagogerna negativt inställda till projektet. Dels tycker de att de har nog att göra som det är, dels tycker de att arbetet med barnen redan är jämställt. 

Projektet drar igång och pedagogerna får filma varandra för att sedan kunna analysera filmen och se vad som gjordes bra och vad som kan förbättras. Först går pedagogerna in i försvar och skyller sina brister på allt annat än sig själva, men vart efter arbetet fortgår vågar pedagogerna öppna upp sig mer och lita på sina arbetskamrater. Då kan de också hjälpa varandra att förstå varför de handlar som de gör i vissa situationer och hur de kan använda detta för att göra det bättre nästa gång. 

Boken fick mig verkligen att tänka, inte bara när det gäller jämställdhetsarbetet. Det finns så mycket vi gör som vi är omedvetna om. Hur ska vi kunna förbättra något när vi inte vet om våra brister? Jag tänker att det är viktigt att då och då låta någon granska någon lektion. Den behöver inte filmas, det räcker kanske att en kollega sitter med någon timme och sedan ger feedback. Vi behöver någon som kan se på situationen objektivt. Det här ställer krav på relationerna mellan oss som lärare. Vågar vi visa våra brister för varandra? Kan vi ta till oss kritiken vi får och använda den på ett sätt som förbättrar undervisningen? Det gäller också att kunna lägga fram kritiken på ett bra sätt för att undvika att den som får kritiken går in i försvar. Vi ska ju samarbeta och utvecklas tillsammans för att ge barnen det bästa.

  

Vygotsky vs Piaget

Halloj!

Vill dela med mig denna roliga film som jag hittade när jag sökte på Youtube nu på morgonen :-)


https://youtu.be/Axi7xctulbM

Intressant lyssning

http://bloggar.ur.se/urpedagogerna/category/var-podcast/

En rädsla och oro att missa

Kriget är slut skildrar Morgan Allings uppväxt genom konkreta situationer och känslor som lämnar en klump i magen när boken är utläst. Det är barn som honom vi kommer att möta i våra klassrum. Alla med sitt eget bagage och sin berättelse, en del säkerligen även långt råare och värre än Morgans. Det skrämmer mig. 

Det jag är mest rädd för är att missa de här barnen. Att falla in i något fack där jag inte ser varje enskild individ för den de är eller kunna skapa det förtroendet mina elever behöver ha för mig för att jag ska lära känna dem. Att tro att en elev måste vara på ett visst sätt för att ha det tufft hemma. Här känner jag att Morgans berättelse har gett mig en bredare syn, en ökad förståelse till vilka kameleonter dessa barn kan komma att bli, för att de måste. 

Jag känner även en oro för hur annorlunda samhället ser ut idag mot för 10-15 eller 20 år sedan. Vi lever i ett samhälle med långt fler dolda former av förtryck av barn och unga än tidigare. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle där många unga inte lever lika fritt som vi anser är rimligt utifrån vårt samhälles normer och värderingar. Många flickor riskerar att giftas bort mot sin vilja trots att det enligt Svensk lag är förbjudet, det är också en form av förtryck hemifrån. Hur ska vi upptäcka dem och hur ska vi hjälpa dem? 

Vi lever i ett komplexare samhälle med andra svårigheter och hinder än tidigare vilket också kan få oss att anta att det är fler elever som är i behov av vårt stöd, och vår hjälp. Vidare kan vi anta att alla dessa barn är olika utifrån inte bara sina utseenden och bagage utan även utifrån sin förmåga att anpassa sig i olika sociala kontexter vilket kan göra dem svårare att upptäcka. 

En fara tror jag även är att låta föräldrarnas röst väga tyngre än barnets. Jag vet exempel på just unga flickor som varit rädda för att giftas bort och uttryckt det varpå skolan kallat in till möte med föräldrarna, de flickorna kom aldrig tillbaka mer. Jag anser att vi i första hand måste våga lyssna till barnen och även om vi ska samverka med hemmen våga stå upp mot föräldrar, ställa krav och tydligt visa hur vi sätter barnets bästa först. Det kan ses som självklart och borde vara men samtidigt verkar det ibland vara det svåra, vad och hur tänker ni? Vad är er största oro? Hur ser ni på er roll som barnens röst gentemot vårdnadshavare?

Cecilia - presentation

Cecilia Lindberg heter jag men de allra flesta kallar mig Cicci och jag har en stor önskan - fler timmar på dygnet så att jag hinner förändra världen och göra den till en bättre plats för alla. Jag har en högskoleexamen i Folkhälsovetenskap i grunden där en stor del av mitt intresseområde ligger inom barn och ungdomar, framförallt deras uppväxtvillkor, hur sociala medier påverkar dem och genusfrågor. Utifrån mitt stora intresse för barn och ungas uppväxtvillkor arbetar jag ideellt med dels hälsofrämjande insatser hos barn mellan 0-6 år men även genom Julhjälpen.

Jag har tidigare arbetat inom Förskola och skola men att bli lärare har vuxit fram under lång tid, jag ser det som en fantastisk möjlighet att få vara en del av barns lärande och utveckling även på andra plan samt få möjligheten att rusta dem som individer inför resten av deras liv.

Under flera år har jag fotograferat, främst barn och djur vilket resulterat i en del uppdrag. Jag ser det som en ära att få föreviga ögonblick vilka talar för sig själva och inte enbart studiobilder vilket har kommit att bli mitt signum och något jag sysslar med vid sidan om studierna. 

För att toppa mitt dygnsschema lite så har jag även en fantastisk familj vilken består av en sambo, två döttrar, två bonussöner samt ett par hästar. Varje ledig stund tillbringar vi mer eller mindre tillsammans i stallet eller ute i naturen. Det är där och på långa promenader som jag rensar huvudet, sållar intryck och bearbetar kurslitteratur. 

Johanna

Hej! Jag heter Johanna och är 31år gammal, bor i Arboga tillsammans med min man och mina tre barn. Mina intressen är löpning, travhästar, resor och pyssla med barnen. I gymnasiet studerade jag på samhällsvetenskapliga linjen med inriktning ekonomi, därefter har jag arbetat med lokalvård i 12år, vilket jag ledsnat på. Nu vill jag sadla om till lärare för att jag vill kunna påverka den nya generationen och se barnen utveckla sitt lärande.

Hanna - presentation

Hej! Jag heter Hanna och är 20 år. Jag är född och uppvuxen i Nyköping och bor även där nu, men jag har bott i Linköping och läst kandidatprogrammet i matematik. Mitt största intresse är olika hundsporter.  Jag och min chihuahua Fernando har provat de flesta :) När jag inte gör saker med min hund tycker jag om att baka och spendera tid med min familj och mina vänner. Nu har jag bestämt mig för att det är lärare jag vill bli. Jag vill kunna inspirera och motivera mina elever och få alla att tycka att det är roligt att komma till skolan. Kanske en omöjlig uppgift, men jag ger mig in för att göra mitt bästa.

Gunilla presentation

Halloj. Gunilla heter jag och är en 38 årig 3 barns mamma med 2 bonusbarn, sambo och katt. Bor i Åmål där mitt främsta intresse är att umgås med barnen och mina vänner. Social så det stör ibland ;).
Jobbat 15 år inom äldreomsorgen men kände nu att det var dags att byta bana. Skaffade mig en reell kompetens (gick aldrig gymnasiet då jag blev mamma vid 17) och har sedan försökt ta reda på vad jag ska bli när jag blir stor. Startade med arbetsterapeut mot psykiatrin men detta fanns ej på distans, fortsatte mot socionom men kom ej in. Läste då pedagogik A våren -16 med en bestämd tanke om att jag inte ska bli lärare. Här sitter jag nu och är så nöjd med mitt val att bli lärare. Att få vara en förebild och motivera barn att finna glädje och lust till att lära samt att få vara med att påverka den förändring som håller på att ske i skolan känns otroligt spännande. Jag ska ju bli den bästa läraren :)
Tack för mig