Visst är det bra med ramsor för att komma ihåg saker. Jag har flera exempel från just den här läraren som jag hade på mellanstadiet. Ramsor som du kan väcka mig mitt i natten och fråga mig om och jag kommer rabbla de som ett rinnande vatten. Flera av dem är användbara och fyller sin funktion eftersom de logiskt följer en ordning som är vedertagen, planeterna från solen räknat är MeVeJoMaJuSatUrNePlutt medan jag faktiskt fortfarande inte vet vilken av de halländska åarna det är som ligger längst söder ut eller norr heller för den delen.
Intentionerna att vi skulle lära oss var goda men det känns som att vår lärare inte nådde hela vägen fram. Nottingham (2013) pratar om flera olika utgångspunkter, vad hade min lärare på mellanstadiet kunnat göra annorlunda? Hade våra kunskaper kunnat fördjupats på något sätt, hur i så fall?
Just den ramsan hade vi också men vi sa "ni ska äta vi ska laga" men jag kommer heller inte ihåg söder eller norr, min pappa sa alltid till mig när jag va liten att "alltid stavas alltid med två l och aldrig stavas aldrig med två l" det var också en sådan sak man alltid kom ihåg. Det är jättebra med ramsor om de fungerar och är lätta att komma ihåg, sen försökte man komma på egna men det lyckades sällan så bra. Vi får hoppas på att vi kan komma på något pedagogiskt sätt att lära eleverna hur de ska komma ihåg vilken å som ligger längst söderut.
SvaraRaderaJa, det känns ju som att det här i allra högsta grad kan ses genom ett kognitivt perspektiv, alltså en ramsa för att få ordning på sina egna tankeprocesser för att lättare komma ihåg. Det här var ju ett väldigt bra exempel där det saknades en inlärningsmetod för att fördjupa förståelsen i geografin. Kanske hade varit en bra idé att jobba lite utifrån det sociokulturella perspektivet och vrida och vränga lite på geografin och arbeta med lite estetiska lärprocesser? Lite grupparbeten med bilder och berättelser från områdena kanske skulle göra det hela lite mer intressant? Skapa ett landskap och måla det för hand eller genom animationer?
SvaraRaderaNu minns jag flera ramsor vi lärde oss i grundskolan, vissa sitter fortfarande inpräntade! Det är nog viktigt att läraren och eleverna arbetar mer med ramsan än att bara nämna den, annars kan det lätt bli som i din seriestripp - att bara en av tre elever minns och lär sig ordentligt. Min mellanstadielärare hjälpte oss att nöta in multiplikationstabellerna, varav de som gick att rimma ("sex gånger fyra är tjugofyra" och "sex gånger åtta är fyrtioåtta") är de enda talen som finns kvar i bakhuvudet! ;)
SvaraRaderaHmmm.... tänker på katekesen, den skulle man ju kunna innantill men att förstå innebörden var inte det viktiga.
SvaraRaderaKanske av ren djävulskap helt enkelt man lär barn ramsor, för att de 35 år senare ska vakna mitt i nätterna och säga en ramsa. ;)
Skoja bara...
Om en ramsa kan sätta sig på minnet så pass som det uppenbarligen gör, så borde man utveckla ramsor i mer lärande anda där elever får med sig kunskap. Ramsa som inkluderar bilder, som man lägger visuellt på minnet. Kanske våra landskap, veckodagarna, klockan. Det kanske finns men inget jag kommer ihåg.
Men något jag kommer ihåg är månadssången, "januari börjar året, februari kommer näst..." den brukade jag sjunga när jag var liten.
Ramsor kan var jättebra och hjälpsamma, men om man inte får med sig själva innebörden så faller det ganska platt ändå. Genom att jobba med bilder och geografin runtomkring med hjälp av estetiska lärprocesser var en bra idé som Lisa har kommenterat ovan. Eventuellt hade man fått med sig en helhetsbild och därmed få ett tydligare mål vad som krävdes att kunna.
SvaraRaderaÅ jag kommer ihåg ramsorna, det var så himla roligt. förutom en vi hade om vokaler och konsonanter som jag aldrig har förstå mig på. men det kan bero på att jag inte knäckt kod i skrivningen. Sen vet jag vi hade en med gånger tabellen. Men i alla fall så är det så nyttigt att man har ramsor tror jag för att det blir ett annorlunda och roligt sätt att lära sig på ..
SvaraRadera