Jag ser vitsen med att blogga, jag förstår tanken med att sätta ord på sina tankar. Jag förstår hur det kan utveckla skrivandet hos mina framtida elever. Jag ser även hur det kan minska avståndet till föräldrarna och göra de mer engagerade.
Dock ser jag även brister. Att blogga under tvång. Att blogga för att någon annan vill när tankarna kanske inte alls är på det de borde eller där de förväntas vara. Att få total skrivkramp och bloggtorka. Att faktiskt ha huvudet fullt av perspektiv, teorier och utmanande undervisning men ändå inte kunna få ner något på pränt. Att ha tankarna på uppsats och filminspelning men känna pressen att blogga.
För mig blir det inte inspirerande utan enbart som att jag sitter med tvångströjan på. Jag vill heller inte bli för privat i bloggen, är inte alls bekväm med vetskapen om att mina framtida elever och deras föräldrar en dag kan hitta den här bloggen om tio år och ifrågasätta mig, mina tankar och min kompetens. För det är ju lite så nätet fungerar - det som står där går sällan att få bort, det kan redan ha hunnit spridas och rivit upp sår. Jag kan kanske inte alls stå för det jag skriver nu om tio år, ska jag då verkligen behöva riskera att möta det i framtiden?
Är det inte så för barn också, att de ska få välja själva? Som det är nu väljer deras vårdnadshavare om de får synas eller medverka på internet, vem frågar barnen? Om barnet inte vill vara aktiv på internet oavsett om det är på bild, film eller som skribent i en blogg vad har hen för valmöjligheter?
Är de digitala verktygen i skolan verkligen enbart av godo? Kan tvånget skapa en låsning istället för att fungera utvecklande och inspirerande? För vems skull bloggar elever egentligen, är det för att läraren ska kunna visa upp att de faktiskt använder digitala verktyg eller är det på elevernas villkor utifrån deras intressen utifrån de mål som finns?
Jag ser även fördelar absolut, men just nu valde jag att fokusera på det negativa för det är just där jag står precis nu - om en timme ser det kanske annorlunda ut och det är just det jag vill poängtera, jag nu eller jag snart - vem är jag egentligen och gör jag mig själv rättvis just nu?
Jag anser att tvinga skriva blogginlägg är fel, av just den anledningen som du nämner, det är ju en öppen plattform och inte i form av någon inlämning som endast läraren har tillgång till. Att just vi använder oss av bloggen i utbildningen är nog både positivt och negativt. Det skapar ju ett öppet flöde för information och tankar kring kurslitteraturen.
SvaraRaderaDe digitala verktygen i skolan har nog både en positiv och en negativ sida ( som det mesta har) nyttjar man systemen rätt och i samverkan med elevernas bästa så är det självklart en stor fördel med tillgång till datorer d.yl.
Niclas Ljungkvist
Bra skrivet Cecilia. Håller med dig till fullo i detta!
SvaraRaderaJag tror jag förstår vad du vill ha fram med inlägget och håller med till viss del. Det är ingen enkel fråga och har inte heller ett enkelt svar. Angående vårt eget bloggande har vi till viss del sats i en knepig situation där vårt bloggande är ett krav för att få godkänt i denna delkursen, vilket inte känns helt okej då villkoren kan påverka oss alla på längre sikt precis som du skriver. Däremot hade det varit mer okej om vi fick alternativ till bloggandet, vilket hade skapat respekt för individens frihet.
SvaraRaderaAngående sociala medier har jag dock funderat mycket över Facebook och instagram då jag förra sommaren såg en dokumentär som beskrev hur Facebook äger rättigheterna över de bilder som läggs upp osv. Den tanken skrämmer mig, hur lite makt man slutligen har över sitt privata liv och bilder. Enda sättet att undvika att bli ägd av sociala medier är att inte använda dem. Jag som vuxen kan ta ett sådant medvetet beslut, men hur förklarar man och motiverar det för våra barn och unga? Ämnet du tar upp väcker många frågetecken och tankar, tack för att du delade. Den avslutande tanken du delar kunde du skriva en bok om, väldigt intressant filosofisk fråga. "jag nu eller jag snart - vem är jag egentligen och gör jag mig själv rättvis just nu?"
Väl skrivet!
SvaraRaderaTycker detta tar bort själva syftet med specialpedagogiken som jag tycker är väldigt intressant med istället har vi fokus på den digitala biten, vilket i sin tur är synd. Jag vill själv bestämma om jag vill att mina inlägg ska finnas tillgängliga för andra att läsa(vilket jag inte vill) samt detta med inspelningen som ska upp på youtube/bloggen. Integriteten sätts ju på spel här? Det var väl därför denna kurs inte hade "inspelade föreläsningar" som hämmade detta? Eller är jag fel ute?
Jag håller med dej helt och fullt till stor del i ditt inlägg. Kan på viss del förstå syftet med en blogg, men som tidigare nämnts i en kommentar ovan hade det nog varit bättre om de fanns en öppen frivillig blogg där den som ville kunde gå in och skriva. Tycker inte heller att det känns helt okej att det vi gör ska filmas och läggas ut på youtube, Som du beskriver som finns det för och nackdelar med att använda intenet som en plattform.
SvaraRaderaJag håller helt med dig, jag är inte alls trygg med bloggandet och som andra nämnt även detta med filmen som ska läggas ut på youtube. Dessutom tycker jag det har varit så mycket runtomkring denna kurs med blogg, seriestripp och allmänt mycket teknik som tar bort fokus på själva innehållet, tråkigt då det är ett viktigt innehåll i denna kurs.
SvaraRaderaJag håller också med dig, känner mig verkligen inte bekväm med bloggandet. Det blir så fel när man blir tvingad till att blogga och dela med sig av sina tankar. Även att spela in en film och lägga ut känns inte alls tryggt. Förstår syftet med bloggen men filmen förstår jag inte alls.
SvaraRaderaJag anser också att man ska vara restriktiv med det man publicerar på nätet, precis som du skriver försvinner det aldrig, vilket är ganska läskigt. I januari ska jag skola in mitt yngsta barn vilket innebär att jag får hem en enkät angående om skolan får lov att publicera bilder på henne på nätet. Detta är enligt obehagligt och vi kryssar i nej, men får då nästan en känsla av att vi är "krångliga föräldrar" som tramsar (även om det är något vi struntar i givetvis) då det numera är så vanligt med att publicera bilder och tryck hej vilt på nätet. MEN, då jag har en bekant vilken jobbat inom polisens avdelning mot barnpornografi känner jag att det är självklart att mina barn inte ska existera på nätet, fören de är tillräckligt gamla att kunna ta ställning till det själva, tills dess styr jag :P Det som är en farhåga idag är att vi normaliseras med att lägga ut bilder och text och reflekterar knappt på eventuella konsekvenser, vilket vi som blivande lärare bör tänka på om vi ska blogga i framtiden. Behövs barnen verkligen vara med på bild? Nej.
SvaraRaderaMen ja! Tack för ditt inlägg. Jag känner precis som du! Jag har tre pojkar i åldrarna 15, 10 och 6 år de är väldigt medvetna om att jag tycker om att fota dem och lägga ut både på facebook och instagram, men jag respekterar dem när de säger nej! Men däremot har jag aldrig tänkt på att fråga dem om det är ok för dem att de visas på bild i skolan! Något jag från och med nu kommer att göra! Tack för påminnelsen!
SvaraRaderaJag håller med dig. Det är dessutom svårt att skriva när man måste och det blir inte lika bra. Jag har aldrig varit någon blogg tjej men det har funkat bra ändå men som alla andra säger så kommer internet alltid vara internet. Det som finns där kan alla läsa och se. Att blogga är en sak men att lägga ut sig själv på video känns inte alls bra och det verkar vara många som håller med. Även om man inte har en skyddad identitet så är inte alla bekväma med det. Datorer och ipad i skolan kan vara bra på ett sätt men jag kan tycka att det har blivit lite för mycket med tekniken så ibland slipper vissa elever skriva för han/hon inte kan eller orkar. Fortsätter man på det här viset kommer framtida barn knappt kunna skriva för hand längre. Jag tycker att man ska begränsa datorer och ipads iallafall fram till högstadiet.
SvaraRaderaJag håller med dig. Det är svårt att blogga under tvång, men även att tvingas kommentera andras bloggar är svårt. Dessutom tycker jag att det tar en väldig tid med att hitta inlägg som man vill kommentera. Jag är inte alls bekväm med att lägga ut film på mig själv, men det löste vi smart i vår grupp med att ha presentationen uppe.
SvaraRaderaÅh, jag känner med dig här i ditt blogginlägg. Jag anser också att det blir som en låsning när man måste blogga ett visst antal inlägg och kommentarer per vecka och om jag känner den pressen på mig som vuxen, hur känner då barnen? De digitala hjälpmedel som finns kan vara en otrolig hjälp men jag tror också att det kan bli en börda. Vad händer exempelvis om man måste kommentera och man inte hittar någon inspiration eller något intressant att skriva om? Hur blir det då med betyget? Underkänd direkt eller hur ska det fungera? Digitalt i all ära men jag tror att det är viktigt att prata om vad som kan hända om det blir ett tvång. Detsamma gäller för att få våra elever att förstå hur internet fungerar och hur man ska bete sig på nätet eftersom det man lägger ut där aldrig försvinner. Internet vett och etikett lektioner kanske vore på sin plats?
SvaraRaderaVi verkar vara många här som känner igen oss i det du skriver och det är en väldigt viktig fråga att ställa sig. Vad är syftet med bloggandet? Bloggar man för att läraren vill det eller gör man det för att man själv tycker att det är kul? Det finns ju fördelar med bloggandet också, som du skriver - att man skapar en tankeprocess kring det man har läst och får möjlighet att sätta ord på det man tänker. Det finns också möjlighet till respons på bloggen, och då inte enbart från läraren, vilket jag kan tycka är bra. I min framtida yrkesroll skulle jag aldrig kunna tvinga eleverna till att blogga under sådan press, utan det ska vara något de själva får välja. För de elever som inte känner sig bekväma med att skriva offentligt på bloggen ska det finnas andra möjligheter.
SvaraRaderaDu har verkligen satt ord på det som många av oss verkar känna! Det innehåll vi faktiskt ska lära oss och i slutändan skriva en uppsats om kommer i skymundan bakom alla de olika digitala delarna i den här kursen. Jag förstår dock att det är oerhört viktigt att "hänga med i utvecklingen" men jag är också rädd för att tekniken, precis som för oss, kan komma att ta större plats i skolan och klassrummet än vad själva kunskapen och lärandet om det faktiska ämnet får. Jag tror dock att det är jättebra för elever med vissa svårigheter att få använda en dator vid vissa tillfällen. Kanske kan en blogg vara det just den eleven behöver för att kunna sätta ord på sina kunskaper/känslor? Givetvis ska man vara försiktig när det gäller internet och barn men kanske finns det någon "bloggfunktion" som kan göra en blogg mer offline än online, vad vet jag? Jag tycker i vilket fall inte att det är OK att tvinga barn och elever till att synas på internet varken via blogg eller på något annat sätt.
SvaraRaderaTack för läsvärt inlägg!
//Felicia
Håller med om att själva innehållet i den här kursen har kommit i "andra hand" för all teknik som dessa veckor handlat om! Synd, för jag tror att det egentligen är en väldigt viktig och bra kurs! Men i stort sett allt man tänkt på har handlat om hur man kommer klara av tekniken!
SvaraRaderaVad gäller tekniska hjälpmedel i grundskolan tror jag på en blandning av teknik och gammal hederlig handskrivning. Tror det är bra när de ska knäcka läskoden, de får hjälp av tekniken när de sätter ihop olika bokstäver och lär sig hur de låter men när det kommer till själva skrivningen tror jag att eleverna är mer hämmade av den. Ser bara på mina egna barn när de skulle börja skriva, de vet hur bokstäverna ser ut men vet inte hur man får ner dem på papper. Eftersom jag tycker det är väldigt viktigt att man skriver på ett bra och korrekt sätt så har vi lagt ner mycket tid utanför skolan på att skriva bokstäverna rätt och vad jag har märkt är att det verkar som att lärarna inte har gått igenom hur man skriver bokstäverna utan har överlåtit det till tekniken.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaIntressant inlägg! Mycket av det du skriver håller jag med om. Jag kan även tycka att själva bloggandet har både fördelar och nackdelar. Som vissa av er sagt att vissa fördelar är ju att man får respons även från andra inte bara från läraren, men samtidigt lär vi oss något av dessa responser i form av kommentarer? Jag tänker på det här med att lägga ut en film på youtube, något jag inte känner mig bekväm med alls. Som ni andra också sagt att vara aktsam inför vad man lägger ut på internet med tanke på att det finns kvar där
SvaraRaderaJag känner att det blir lättare och lättare att skriva och kommentera på bloggar. Ur socialt synsätt så utbyts mycket tankar och reflektioner. Personligen så känner jag en direkt motvillighet till att lägga ut en film på youtube. Förstår inte syftet med det. För min del är det ett stort språng att hålla på att förmedla sig online så här. Jag har aldrig varit aktiv på sociala medier och känner en direkt oro till hur offentligt personliga folk kan vänja sig till att bli. Men det är ju inte vad vi gör här. Jag tycker det är ganska roligt med bloggarna, men det tar alldeles för mycket tid.
SvaraRaderaHej! Väldigt intressant blogginlägg. Jag håller med dig att det är båda positivt och negativt. Det som är positivt med det vi gör med bloggar är att vi lär oss mycket av varandra genom de här diskussionerna kring kurslitteraturen och dess innehåll. Jag känner att man lär sig något nytt varje dag på de här bloggar .Annat positivt som jag tänker om det här med bloggandet är att vi lever i ett teknologisamhället och att kunna använda olika plattformer kan vara bra att öva på redan nu eftersom det är av stor sannolikhet att samhället i framtiden kommer att vara mer digitaliserat, särskilt inom skolområden där teknologi som undervisningsmetod kan komma att ta över.Redan nu känner jag att den traditionella undervisningsmetoden där lärare till exempel under lektioner skriver på tavla och förklara för elever börjar försvinna och det beror helt enkelt på att det digitaliserat samhället börjar redan nu ta över även när det kommer till undervisningsmetoder. Det negativa som jag kan tänka mig med det här bloggandet är däremot att det är nytt och känns lite för mycket i och med att vi har andra viktiga uppgifter under kursen som också måste göras, och dessa kräver också tid och man vill hinna med allt. Jag tror att det skulle vara mycket mer roligt och lärorikt att göra det här med bloggandet om vi inte hade mycket annat som också är viktiga under kursen. jag kan också tänka mig att det här med bloggandet är annorlunda som undervisningsmetod för många av oss eftersom vi har inte gjort något liknande förut , och det är alltid utmanande att lära sig något nytt men jag tror att ju mer vi övar på det desto bättre och lättare kommer det att bli. Det är så man lär sig tror jag för det mesta. Jag ser på bloggandet som ett sätt för oss studenter att motivera och utbyta tankar med varandra för en bra utveckling i vårt lärande .
SvaraRaderaVilket bra inlägg! Onekligen många som har synpunkter på att vi ska både blogga och kommentera under tvång. Jag förstår båda sidor och håller med om att jag lär mig mycket genom att läsa andras bloggar och intressanta diskussioner men allt är också väldigt tidskrävande och ibland har jag läst inlägg efter inlägg utan att riktigt vet vad jag ska kommentera...
SvaraRaderaVi löste också filmen vi skulle lägga ut på youtube med att ha en presentation uppe istället. Förstår inte alls vitsen med att behöva synas på youtube och tycker hela grejen skulle ha varit bättre planerat med en sluten adress i sådana fall där bara studenter i den här kursen ska kunna se.
Jag kan inte annat än hålla med. Jag har skaffat facebook för att underlätta vid kontakten med mina kurskamrater men annars hade jag inte haft det och jag hade absolut inte bloggat. Vad som händer på internet stannar på internet.
SvaraRaderaOch tanken på att främmande människor ska läsa mina tankar om olika saker skrämmer mig faktiskt.
Jag vill inte bli dömd som lärare för mina tankar som jag hade så långt innan jag är färdig för att undervisa mina framtida elever.
Sen är det inte sagt att det finns fördelar med att dela sina tankar och utveckling med er alla men jag hade föredragit att göra det där inte alla kan läsa om dem.
Tack för ordet.
Håller med dig. Även jag känner ett tvång och det är jobbigt att behöva skriva och prestera något bara därför att.
SvaraRaderaVisst finns det fördelar men man skall själv få välja.
Jag vill inte heller att mina tankar ska ligga ute på nätet. De försvinner ju inte som du själv säger.
En positiv sak är att man fått ett till redskap som man kan använda i sin undervisning om man vill.