Projektet drar igång och pedagogerna får filma varandra för att sedan kunna analysera filmen och se vad som gjordes bra och vad som kan förbättras. Först går pedagogerna in i försvar och skyller sina brister på allt annat än sig själva, men vart efter arbetet fortgår vågar pedagogerna öppna upp sig mer och lita på sina arbetskamrater. Då kan de också hjälpa varandra att förstå varför de handlar som de gör i vissa situationer och hur de kan använda detta för att göra det bättre nästa gång.
Boken fick mig verkligen att tänka, inte bara när det gäller jämställdhetsarbetet. Det finns så mycket vi gör som vi är omedvetna om. Hur ska vi kunna förbättra något när vi inte vet om våra brister? Jag tänker att det är viktigt att då och då låta någon granska någon lektion. Den behöver inte filmas, det räcker kanske att en kollega sitter med någon timme och sedan ger feedback. Vi behöver någon som kan se på situationen objektivt. Det här ställer krav på relationerna mellan oss som lärare. Vågar vi visa våra brister för varandra? Kan vi ta till oss kritiken vi får och använda den på ett sätt som förbättrar undervisningen? Det gäller också att kunna lägga fram kritiken på ett bra sätt för att undvika att den som får kritiken går in i försvar. Vi ska ju samarbeta och utvecklas tillsammans för att ge barnen det bästa.
Väldigt intressant ämne de här med att se sina egna brister och våga visa dem. Det är nog inte många som vågar visa sina brister för olika människor, eller ens ser dem. Att ta en ordentlig titt på sig själv är nog något alla borde göra, speciellt i ett yrke som lärare. Hur hanterar jag brister? Har jag brister och så vidare.
SvaraRaderaBoken du beskrev lät väldigt intressant och intressant att lärarna tyckte att klassen redan var jämställd, sådana projekt behövs nog lite här och där.
Mycket viktigt ämne du tar upp! Väldigt många är rädda för att bli granskade eftersom det kan vara jobbigt att få kritik. Men vid närmare eftertanke är ju kritik något som är bra, till och med något nödvändigt. Den gör att vi ser vad som inte fungerar och vi får möjlighet att förbättra oss. Kritiken kan få oss att lyfta blicken och ge oss nya perspektiv. Det är omöjligt att uppmärksamma allt själv. Att få möjlighet att bli observerad och få feedback på det man gör bör bara ses som en utvecklingsmöjlighet. Om alla ser det så finns det mycket att vinna. Den som observerar lär sig också vad som fungerar och inte och har möjlighet att i sin tur ta med sig sina nya erfarenheter till sin undervisning. Men för att det ska fungera behövs såklart bra och tillitsfulla relationer och ett öppet sinne.
SvaraRaderaDet är svårt ibland att veta när det är bra kritik eller dålig kritik, därför är det viktigt att ha ett förtroende för varandra i lärarlaget. Precis som du skriver att lärarna tyckte det var obehagligt i början men blev lättare för varje gång. Att våga släppa in en kollega i klassrummet för att observera resulterar att elever utvecklar sitt lärande och läraren kan utveckla sitt arbetssätt. Det är ett viktigt ämne du tar upp, som borde tas upp med jämna mellanrum i skolan.
SvaraRaderaJag tror inte att människor överhuvudtaget är vana med bra kritik eller konstruktiv kritik. Så fort man får någon kommentar på egna brister/handlingar osv. så känner man sig som måltavlan och tankar som "varför gjorde jag inte det på annat sätt" eller "varför sa jag just det när jag inte ens ville". Vi börjar må dåligt och känna sig att vi inte duger eftersom inget vi gör är bra. Jag tror att det vore en bra idè med en kurs eller ämne på universitetet som handlar om Hur man hanterar kritik eller liknande. Alla utbildningar skulle kunna införa detta ämne och verkligen förbereda människor för deras framtida arbete.
SvaraRaderaDet är ett bra ämnet, ingen tycker att ska vara kritiserat på negativ eller på positiv sätt oberoende karaktär och personalitet. Alla har brister säkert men vi vill inte ha kommentar, tyvärr. Men för det arbetet som lärare ska acceptera kritik och för att ha en god försättningar ska vi tänka bara för barns skull inte nånting annat.
SvaraRaderaIntressant inlägg. Har inte läst boken själv men har relaterat mycket i detta ämne själv. Hur jag som lärare i skolan eller förskolan behandlar pojkar och flickor. Jag jobbar på en skola med drygt 100 elever i förskolan och skolan. Jag hoppar ibland in som vikarie på förskolan och där är det lättare att observera detta fenomen eftersom man oftast är flera pedagoger i samma rum. Även om vi vet att vi ska behandla alla barn lika oavsett kön så är det väldigt lätt att göra skillnader. Men jag tror att bara man är medveten om att man har denna brist gör att man tänker på det och jobbar med att motverka skillnads i hur flickor och pojkar behandlas.
SvaraRaderaSka man göra ett sånt här projekt så måste man vara i balans i personalen, det är både svårt att ge konstruktiv kritik och att ta emot det på rätt sätt som flera andra har kommenterat.
Det är en intressant tanke det här med att man tenderar att skylla sina fel och brister på allt annat än sig själv. Och hur ska vi kunna veta hur vi är som lärare i vårt klassrum om vi inte får någon annan synvinkel än vår egen? Jag hoppas att jag hamnar i ett bra arbetslag när jag kommer ut och ska jobba där vi faktiskt kan lita på varandra och hjälpas åt i alla situationer. Jag tror att du är något på spåret när du vill att en kollega ska iaktta och komma med feedback. I de högre klasserna kan man ju också jobba med utvärderingar från eleverna för att få en annan syn på hur undervisningen fungerar. Jag tror dock att det viktigaste vi kan göra är att ha en öppenhet kring oss själva som lärare och försöka att tänka på att den kritik man eventuellt får är för att hjälpa eleverna, inte för att stjälpa oss som individer.
SvaraRaderaEn viktig del som du tar upp som vi som lärare kommer ställas emot på båda sidor. Att som medarbetare kunna vara med och ge konstruktiv kritik till en kollega är något som borde jobbas på mer men det är något väldigt känsligt som kan leda till olika konflikter men när man själv kommer ut i lärarlivet så måste man vara beredd att vilja ta kritik för att bli bättre på det man gör.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet är i samtalen som vi reflekterar, och det är när vi ser oss själva utifrån, i andras ögon eller genom dokumentation som film, som vi blir uppmärksamma på vårt beteende, mycket riktigt.
SvaraRaderaAtt hålla en levande och öppen dialog med sina kollegor och ha ett teamwork tror jag är viktigt i detta. Att analysera sig själv ibland och stanna upp tror jag är bra för en persons både personliga och yrkesmässiga/professionella utveckling.
/Madeleine
Det verkar vara en väldigt intressant bok och dina tankar är verkligen viktiga! Precis som någon innan mig kommenterade så tror jag att vi människor är rätt dåliga på att ta till oss kritik på rätt sätt. Man går ofta in i försvarsställning när man får kritik. Jag tror att det är jätteviktigt att lyfta varandras arbetssätt och ha en dialog om dem. Ofta är man kanske omedveten om hur sitt eget arbetssätt ser ut utifrån och då är det ju verkligen en jättebra grej att kanske låta någon observera på ett eller annat sätt för att sedan kunna ta ett steg tillbaka och betrakta sig själv. Jag tror också att det är viktigt att man implementerar konstruktiv kritik i undervisningen av barn i tidig ålder. Barnen kommer att ha stor nytta av att kunna ge och ta konstruktiv kritik hela livet och jag anser att det är ett bra sätt att jobba på både sin egen och andras personliga utveckling.
SvaraRadera//Felicia
En jättenyttig erfarenhet, alltså att bli filmad och analyserad av någon annan. Har själv blivit det. Det gäller att inse att den feedback man får inte är riktad mot ens person, utan att det handlar om feedback på hur man utför en arbetsuppgift. Sen gäller det att kunna ta tillvara på den feedback man får och försöka fundera ut hur man kan arbeta vidare på den för att utvecklas. För om det är något som inte verkar bra med det vi gör så borde vi ju vilja ändra på det, eller hur.
SvaraRaderaOm man tycker att det är obehagligt att ta emot feedback så kanske man ska komma ihåg att detta är något vi själva kommer att ägna oss åt dagligen framöver, gentemot våra elever. Så det borde ju inte vara så konstigt egentligen, eller?
Kommer ihåg när jag gick i grundskolan och mina lärare hade nästan alltid öppen dörr till klassrummet och idag inser jag att det var inte bara en öppen dörr utan det var också ett sätt att visa att här sker en öppen och välkomnande undervisning, ibland kom andra lärare in och prata lite med läraren och hjälpte elever som behövde hjälp. Hoppas att jag kan ingå och driva ett sådant lärarlag som inte räds för andras åsikter och ögon, tror det är något vi alla bör ha i åtanke.
SvaraRaderaVäldigt kloka tankar som tas upp både i ditt inlägg och här i kommentarerna. Jag träffade nyligen en tjej som arbetar som elevassistent, hon beskrev hur engelska läraren till klassen hon arbetar i inte är omtyckt, på grund av att hon försöker anamma en roll i klassrummet som "coola läraren" och vara kompis till eleverna snarare än att vara sig själv. Det har lätt till att eleverna i den klassen inte har något respekt för henne vilket leder till att läraren inte får pli på eleverna, vilket i sin tur leder till att nivån på engelska lektionerna bara blir sämre och sämre. Elevassistenten förklarade att flera klasser klagat på att engelska lektionerna inte håller måttet med just den läraren, rektorn hade nu ifrågasatt läraren om vad som gör att inga elever gillar hennes engelska lektioner. Problemet är att både eleverna och resterande personal vet vad problemet är men ingen har modet att ge denna engelskalärare konstruktiv kritik vilket känns väldigt sorgligt för läraren i fråga. Det är bara en av alla de historier som angriper det du tar upp Hanna. Jag tror att i fallet jag beskrev ovan hade allt varit så mycket lättare om rektorn i fråga sätt till att det fanns ett forum för konstruktiv kritik likt det du beskriver ovan, där läraren kan bli granskad av en kollega eller filmad. Problemet är att många människor har svårt för att fråga om hjälp i situationer som handlar om kritik, kanske för att vi är rädda för svaret eller för att vi vill tro att det vi gör är det enda rätta. Oavsett orsak tycker jag att ett sådant forum borde vara obligatoriskt på varje skola, en del av vidareutbildningen, ett måste för att vi alla ska kunna fortsätta utvecklas i vår lärarroll. När forumet finns för kritik och samtal kan även alla som arbetar på skolan känna en trygghet i att den delen inte blir endast ett ansvar från kollegor utan gemensamt ansvar i arbetslaget för att ge eleverna en bättre skola.
SvaraRaderaIntressant att höra exempel från verkligheten av idag!
RaderaSe min kommentar på det här inlägget, där jag resonerar kring läraren som kompis
https://tunderc.blogspot.se/2016/11/goda-relationer-ger-trygghet-och-tillit.html?showComment=1479576724457
Spännande läsning. Jag håller med om att man bör bli utvärderad och våga möta all sorts kritik. Det är en väldigt stor del för att kunna utveckla sig själv som person. Problematiken som du även nämnt är att våga bli utvärderad i en utsatt position. Det är nog därför väldigt viktigt att gemensamt innan lektionen bestämma tillsammans med "utvärderaren" vad målet med utvärderingen är. Vad vill jag förbättra och vad tror jag behöver förändras. tack för läsningen.
SvaraRaderaTänkvärt! Det här är ingenting jag har reflekterat över innan men efter att ha läst din text känns det som en väldigt bra och viktig idé.
SvaraRaderaMed tanke på att vårt jobb kommer beröra så många fler människor än bara oss själva är det såklart otroligt viktigt att vi påverkar dem så positivt och ordentligt som möjligt. Det är så lätt att man fastnar i ett mönster och gör det om och om igen, när det i själva verket kanske inte alls är ett speciellt bra sådant. Att låta granska varandras arbeten och utföranden och få feedback på det tror jag bara skulle leda till någonting positivt, så länge det, precis som du skrev, framförs på ett bra sätt och mottagaren är redo att ta emot och behandla kritik på ett bra sätt. Det här är någonting jag gärna skulle vilja prova!
Intressant! Läste genusvetenskap för flera år sedan, då tittade vi på ett klipp på ur om en förskola som hade just ett liknande projekt. Pedagogerna trodde de behandlade pojkar och flickor lika men blev helt chockerade när de såg sig själva och hur olika de behandlade barnen utifrån vilket kön de var. Inte konstigt att vi lever kvar med könsroller.....!!!
SvaraRaderaArbetssättet med konstruktiv kritik du funderar på tror jag av många kallas för "Kritiska vänner". På tidigare arbetsplatser jag haft som undervisande bibliotekarie har det använts som en slags kompetensutveckling. En kollega närvarar vid ett undervisningstillfälle och ger efteråt konstruktivt kritik. Ofta är man, som någon i en kommentar föreslog, överens om några särskilda punkter som kollegan ska titta extra på. Det hela sker i samförstånd och ska alltså vara en positiv upplevelse där förbättringspotentialen står i fokus. Kanske ser man ibland inte det relevanta i kollegans kritik? Man håller inte med eftersom det trots allt kan finnas flera sätt som är bra. Ja, då har man i alla fall reflekterat över hur man gör och inte gör och det är bättre än inget.
SvaraRaderaDet borde finnas ett rullande schema för detta på skolorna, men också något som kan fås på efterfrågan. Undervisar man i särskilda ämnen kan kritiska vänner både bland ämneskollegor och andra kollegor vara relevant. De förra kan ge kritik utifrån kunskaper i ämnet och hur man kan undervisa i det, de senare kan se på ämnet och undervisningen mer objektivt, som en elev gör, och ställa de "dumma" frågorna, som ofta är nog så viktiga. Likaså kan man gå över stadienivå, en F-3-lärare kan ha insiktsfulla tankar kring undervisning för 7-9 och vice versa.
Jag tror på att ifrågasätta och kritisera. Det genererar reflektion och diskussion, argumenten slipas eller överges. I de bästa av världar förändras då det som behöver förändras och det som är gott och hållbart förblir.
Det är jätteviktigt att kunna ge/ta kritik/konstruktiv kritik på ett bra sätt. Hur skall man annars förbättra sig? Särskilt viktigt när man är ny i läraryrket och säkert kan få många tips från andra lärare hur man kan göra någonting på ett bättre sätt. Intressant att de själva uppfattade att de var jämställt när det i själva verket inte var det. Det är nog väldigt vanligt att man undermedvetet behandlar flickor och pojkar olika, så även i skolan.
SvaraRaderaBra inlägg med tänkvärt innehåll! Skolan har en så stor och betydelsefull roll på alla möjliga håll och kanter, kanske är just denna en av de allra viktigaste? Att förmedla jämställdhet. Vi gör så mycket vi inte reflekterar över för att det sitter inpräntat i oss sen vi växte upp och därför är det nog som du skriver ett jättebra sätt att ta hjälp av varandra för att synliggöra. Ingen gillar kritik men ibland är det nödvändigt för att vi ska växa.
SvaraRaderaLäste själv en artikel alldeles nyss om genusmönster i förskolan och hur "lätt" det är för lärare att omedvetet placera flickor och pojkar i olika positioner och roller, till exempel bara genom röstläge. Här krävs nog att vi granskas för att kunna förändras till det bättre och för att kunna förmedla jämställdhet på ett bättre sätt.
Som sagt bra inlägg!
Intressant tema som vi alla bör arbeta aktivt med när vi ska undervisa elever. Att se bortom könet till barnet och ge alla elever samma rättigheter och skyldigheter i en undervisningssituation är nog inte så enkelt som man kanske tror. De flesta som arbetat med barn har nog märkt att man ofta tror att man ger samma möjligheter till barnen oberoende av om de är pojkar eller flickor, men det finns mycket genusforskning som menar att så inte är fallet. Vi gör skillnad på pojkar och flickor, ofta helt omedvetet. Pojkar får ta större plats i klassrummet, de får vara högljudda och bråkiga utan att man nödvändigtvis ser något fel i detta. Dessvärre är det inte lika självklart att låta flickor ta plats och höras och synas. Att låta kollegor vara med på en lektion och ge idèer om vad man ska tänka på och hur man kan agera i olika situationer tycker jag låter som ett bra förslag. Jag tror att det viktigaste är att man som lärare är införstådd med att vi precis som våra elever inte är ofelbara och att konstruktiv kritik från kollegor är en viktig faktor för att vi ska kunna utvecklas och bli bättre pedagoger.
SvaraRaderaSom på alla andra arbetsplatser, så fungerar det olika. Om det finns en bra chef här: rektor, som har ett intresse av att skapa ett så bra arbetsklimat, som möjligt för lärarna. D.v.s. en öppen miljö för idéer och åsikter. Så tror jag inte det skulle vara några problem att införliva genusperspektivet medvetet i lärarkåren.
SvaraRaderaDet är viktigt att skolan ska bara en plast där alla känner sig trygg när man kommer till skolan. Enligt mig vi undermedvetet behandlar pojkar och flickor olika på träningar, hemma eller i skolan. T.ex att i skolan pojkar har större plast i skolan än flickor de är med högljudda och vill har mer uppmärksamhet. Det svårt för lärare att hantera alla elevernas lika. Det är viktig för lärare att man kan reflektera kritik/konstruktiv kritik på ett bra sätt.
SvaraRaderaVisst finns det saker som vi gör eller kommer att göra i klassrummet utan vi tänker på det. Att observera ett barn kan ge väldigt mycket men självklart är det lika viktigt att även någon gång låta någon observera dig som pedagog. Hur agerar du i klassrummet i olika situationer och med olika elever?
SvaraRaderaAtt sedan ge respons på det man sätt är inte lätt men är man villig att bli observerad kanske mottagandet är lättare. Sedan tror jag att det även har väldigt stor betydelse hur du är som person.